fredag 29 november 2013

Min stora kärlek

Jag är så himla ledsen och mitt dåliga samvete plågar mig hela tiden!
Den STORA frågan är: Hur länge ska jag orka ha min älskade trofasta gamle fyrbenta vän Oscar kvar? Han har ju rätt till ett bra hundliv, även om han också har sina sjukdomar och krämpor, men som han inte tycks lida av, tack vare att han står under ständig behandling sedan en lång tid tillbaka.
Min stora stora kärlek till honom, räcker ju inte för att han ska ha det bra. Jag kan inte ge honom den omvårdnad och stimulans som han har rätt till och är van vid! Det senaste halvåret har det bara gått utför när det gäller min hälsa. Värken blir bara värre och värre och ingen behandling eller medicinering tycks hjälpa.

Jag orkar inte skriva mer just nu, allt är bara mörkt och grått :/ ... fortsättning följer framöver...


18 kommentarer:

  1. Tänk att jag tror din hund har det bra med dig, hjärnstimulans kan du ju ge honom även om du inte kan gå så långt! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord Ezter! Hjärngympa älskar han som tur är dessutom ♥

      Radera
    2. Hade han varit ung vore det ju skillnad, men nu kan ni vara "gamla" ihop :)

      Radera
  2. Känner så med dig vännen :(
    Vi har lite samma problem här hos oss då det visat sig att vår Maja inte är stark som förr längre...hjärtat.... :(

    Ta hand om dig vännen...värk tär och bryter ner...

    Önskar dig en fin adventshelg
    Kram Lollo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Omtanke värmer och lindrar Lollo! Tack ♥

      Radera
  3. Det är svårt att bli äldre och sjuk både för djur och människa. Men kärlek och omtanke värmer och lindrar. Ha det så fint ni kan! Kram

    SvaraRadera
  4. Tack för din värmande kram... har varit sorgsna dagar, men nu måste livet trots allt gå vidare.
    Vet du... jag är helt övertygad om att Oscar får all den stimulans han behöver för att leva ett fullgott pensionärsliv!
    Lider med dig - långvarig och svår smärta är såå tärande... både fysiskt och psykiskt... Hoppas nu på att du får en diagnos och framför allt att du får lindring för smärtan...
    Kram vännen ♥

    SvaraRadera
  5. Jag hoppas så innerligt att du kryar på dig! Och jag tror din hund vill vara med dig även om det inte blir så långa promenader.
    Bamsekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Omtanke och medkänsla lindrar hela min kämpiga situation lite!! Tack Katarina!!!!!

      Radera
  6. Låt Oscar få vara hos dig, där känner han sig trygg och älskad även om han inte får all den stimulans du tror att han behöver. Men han kanske inte kräver lika mycket nu som i yngre dar utan nöjer sig med det du kan ge, och promenader kanske du kan få hjälp med eller lösa på nåt vis. Långpromenader är väl inte något han kanske behöver nu...men ni måste vara tillsammans, det är det viktigaste,
    Jag lider med dig och det onda du har,
    Kram vännen och ta hand om dig♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Mita för dina omtänksamma rader! Tänk att det kan kännas lättare och bättre av vänliga ord och förståelse... ♥

      Radera
  7. Det är så lite man kan göra och ge så här via bloggen.Men jag hoppas du känner hur vi alla dina bloggvänner bryr oss om.
    Varm kram till dig vännen****

    SvaraRadera
  8. TACK ALLIHOPA!! Jag är så oerhört tacksam för allt ert stöd och er empati ♥ Ni betyder mer för mig än vad ni någonsin kan ana....

    SvaraRadera
  9. Ledsamt att höra att du har så ont. Har du fått någon diagnos så du vet om det är något övergående eller om du måste dras med värken en längre tid?

    Oscar är ju ingen ungdom han heller så att han kräver väldigt mycket motion, men kanske skulle du kunna hitta någon i din närhet, ung eller äldre, som gärna skulle vilja ha en hundkompis med sig på promenad, men inte kan ha en egen hund av olika orsaker. Det kan vara en lösning om det är så att du har dåligt samvete för Oscars del.

    Kram på dig och hoppas att du får hjälp med din smärta snarast!

    SvaraRadera
  10. Hej vännen! Det var länge sen jag hörde nåt från dig. Hur är det med dig? Skickar kramar över cybern! ♥♥♥

    SvaraRadera
  11. Oj, vad jag blev förvirrad nu, innan jag såg att det var inlägg och kommentarer från 2013. Jag blir alltid glad att höra ifrån dig och jag brukar gå in här och kolla lite då och då om du skrivit något nytt. Hoppas att du mår bättre och att Pälsklingen har det bra. Hundtjejerna här i huset börjar också vara till åren, 9 år båda, men har än så länge utmärkt syn och nästan för bra hörsel. Kram från mig och nospussar från Cilla och Helen.

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!